Den obskyre lo-fi-psykedeliatomten Ariel Pink har satt ihop ett slags greatest hits-album (även om "greatest hits" är en benämning man ska ta med en nypa salt i det här sammanhanget) med titeln Grandes Exitos. För dig som missat denne märklige portastudiokompositör är Grandes Exitos en utmärkt inkörsport till de här trippade hemmakompositionerna som hela tiden är på en vinglig kalifornsk Highway 1-resa på gränsen mellan genialitet och galenskap. För min del går alltid tankarna till Bobby Conn, en underlig korsning av new wave-predikant och dagisfröken som försökte korsa Jackson 5 med åttiotalshårdrock i mitten av nittiotalet. Hur som helst bjuder Ariel Pink på åtminstone en ny låt på den här samlingen och utgår man från den tycks soundet styras mot ett tilltalande softrockhåll. Can't Hear My Eyes (ladda hem) har både Hall & Oates-mustacher och allmänt Steely Dan-gung. A man with many talents, som Ariel själv uttrycker det.