Fantastic man

Publicerad 2014-05-16 08:49:00 i Allmänt,

En tossig nigeriansk musikeremit, med en hangup på moog-syntar, huvudsakligen verksam på 70-talet - kan det vara nåt? Well, svaret måste bara vara ett tvärsäkert ja. Även om William Onyeabor varit ganska mycket i ropet senaste året (-åren?) kan det knappast skada att tjata lite extra om den excentriske popdoktorns genialiska förmåga att göra totalcharmig afrikansk diskopop med avväpnande knasbolltexter. Svängiga nutcasehits som Fantastic Man, Good Name, Atomic Bomb och Tomorrow är egentligen allt du behöver för en lyckad lördagkväll.

Icy Lake

Publicerad 2014-05-14 09:58:00 i Allmänt,

 
"I just wanna call before I throw myself into the icy lake".
Det illavarslande budskapet upprepas om och om igen av en telefonsvararliknande röst i Dat Ovens hypnotiska Icy Lake, en obskyr houselåt som "upptäcktes" nyligen av det brittiska musikkollektivet Fade To Mind. Det har till och med fått sig en egen liten fängslande dokumentär. Se och fascineras av den underjordiska gayrörelsen som på ett betydligt mer homofobiskt nittiotal fick söka sin tillflykt till mer avskärmade samlingplatser, vilket naturligtvis var en spceiell grogrund för kulturella uttryck, något som inte minst den här typen av dansmusik bevisar.

Uncle ACE

Publicerad 2014-05-09 15:24:00 i Allmänt,

Devonté Hynes, klingar det namnet bekant? Nähä, tänkte väl det. Men faktum är att det är namnet på vårt för närvarande kanske största låtskrivargeni. Förutom att han utgör Blood Orange, vars andra album Cupid Deluxe av många ansågs som 2013 års bästa, med sin förföriskt uppdaterade urbana soul, så har han också skrivit några av de senaste årens allra bästa poplåtar - eller vad sägs om perfektionen i Solanges Losing You och Sky Ferreiras Everything's Embarrassing för att nämna några? Förutom allt detta har han lyckats producerat låtar med Chemical Brothers, Basement Jaxx och Florence & the Machine och tidigare haft vissa framgångar med egna låtar under artistnamnet Lightspeed Champion.
Det är dock först nu som han ger ut nånting i sitt eget namn, och det i form av soundtrackbidrag till filmen Palo Alto (collegedrama). Något mer sparsmakat än vi är vana vid att höra honom, men om man lider av Blood Orange-abstinens finns de där omisskänliga känslan för sent åttiotalsromantiska melodier där och stillar behovet. Vi får hoppas det kommer mer av den varan.
Kan inte låta bli att avsluta dagens idolsession med att bjuda på en Devonte-playlist.

Om

Min profilbild

Eddie

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela