In a high building there is so much to do
Apropå all aktuell nygotisk musik som nämnts på bloggen tidigare (och i brist på andra popnyheter) kan det vara på sin plats att göra reklam ett av genrens starkaste och glåmigaste kort genom tiderna. The Cures Pornography är en odiskutabel klassiker, kanske gruppens bästa album någonsin, som inte bör missas om nu någon gjort det. Den avgrundsdjupa svärta och livsleda som låtar som The Figurehead och One Hundred Years förmedlar saknar egentligen motstycke (ja, det skulle väl vara Joy Divisions Closer i så fall) och känns relativt dagsaktuellt med tanke på hur grupper som Cold Cave, Salem, Silk Flowers och så vidare låter.
Cheap shots v 32.
Veckans bästa musik. Allt ifrån Silk Flowers plastiga dödgrävargoth till en ny låt med Jay-Z. Leta upp och ladda hem.
Silk Flowers - In This Place, Drake - Best I Ever Had, Diana Ross - Remember Me, Cold Cave - Heaven Was Full, Style Council - Long hot summer, The xx - Blood Red Moon, Cassie - Stamina, A Moujntain of One - Bones, Jay-Z feat Rihanna & Kanye West - Run This Town, The Crêpes - What Else?, Polyphonic Spree - Blurry, Washed Out - Feel It All Around, Paul Bryan - Window, Keri Hilson - Knock You Down, Girls - Hellhole Ratrace, John Lennon - I Know, Discovery - Carby, Sutherland Brothers - Sailing.
Daft Tronk
Ta-daa! Det första livstecknet på evigheter från Daft Punk hittar vi i lanseringen av kommande filmen Tron Legacy, som är en uppföljare till sci-fictionklassikern Tron från 1982. Musiken är väl som filmmusik brukar vara, rätt monoton och intetsägande, men soundet bådar gott. Framförallt kan vi glädjas åt att den franska duon lever vidare och har planer för framtiden.
Closer to goth
Cold Cave, som det skrivits om tidigare om här i bloggen, har kommit med ett helt album. Love Comes Close (ladda hem hela härligheten här) är inte lika subversivt och mörkt som låten Our Tears Help The Flowers Grow som kom tidigare i år, men ändå en uppfriskande fläkt i gränslandet mellan indie och elektronika. Ibland låter de som ett plastigt New Order i Ceremony-land (på titelspåret), ibland som ett Ladytron som lånat refränger från The Vaselines (på Life Magazine), ibland som John Maus (Heaven Was Full), ibland som Jeremy Jay (Hello Rats) och i sina minst smickrande stunder som ett distat Stereo Total. På det hela taget går de att sortera in i samma pigga nygot-genre som Salem, Blank Dogs, Trudgers, John Maus och några fler. Och det gillar vi ju. De har tydligen även gett ut en samling av demos, EP:s och allt annat de gjort tidigare på Cremations (ladda hem här).
Best U ever had?
Det har varit intet nytt på r'n'b-fronten ett bra tag, men nu kommer Drake, en liten kanadensisk Kanye West-protegé från Kanada som levererar något av det mest uppdaterade och intressanta inom genren på evigheter. Albumet So Far Gone innehåller självsäker och sprudlande lovelife-rnb i relativt långsamt tempo. Definitivt något för er som gillade Lil' Waynes Carter III, eller 808's and Heartbreak för den delen, från fjolåret. Sjunger/rappar gör han bra också. Kolla in videon til Best I Ever Had, galne Kanye som regisserat har uppenbarligen en crazy hangup på tjejer och nallebjörnar. Som om inte det vore nog med tomtar på loftet bland Drakes hangarounds har R Kelly gjort en egen remix. Smickrande svenskinblandning i form av Lykke Li och Peter, Bjorn & John har vi också.
Take care of my heart
Girls från San Fransisco levererar de finaste härtekrossarballaderna jag hört på ett bra tag. Enkel lägereldsromantik (se bara den gråtmilda men krusidullfria texten till Hellhole Ratrace nedan) av sentimentala före detta surfare (?) med byxfickorna fulla av gräs, men faktiskt väldigt fint utan att tyngas av pretentiösa emotionella överdrifter. Tänk dig yngre och lite luggslitna upplagor av Chris Isaak och Lloyd Cole som ofrivilliga ungkarlar på en strand i Kalifornien med ungdomens 60-talsballader i öronen. Solitude och Hellhole Ratrace går att ladda hem på skivbolaget True Panthers' hemsida. Kolla även in den fina slowmotionvideon.
"I'm sick and tired of the way that i feel, I'm always dreaming and its never for real. I'm all alone with my deep thoughts. I'm all alone with my heartache and my good intentions. I work to eat and drink and sleep just to live, feels like im never getting back what i give. I've got a sad song in my sweet heart and all I really am needing some love and attention. And I dont want to cry my whole life through, I want to do some laughing too. So come on, come on, come on, come on, laugh with me. And I dont want to die without shaking up a thing or two, yeah, I want to do some dancing too. So come on, come on, come on, come on, dance with me. Sometimes you've just gotta make it for yourself. Sometimes sugar, it just takes someone else. Sometimes you've just gotta make it for yourself. Sometimes baby, you just need someone else."
Discovery
När vita killar försöker göra modern r’n’b kan det ibland bli riktigt bra popmusik. Phoenix, Hot Chip och Tahiti 80 är bara några lyckade exempel. Discovery är ett sidoprojekt bestående av Vampire Weekends Rostam Batmanglij och Ra Ra Riots sångare Wes Miles. Även fler personer från Vapire Weekend samt någon från upphaussade Dirty Projectors är inblandande, så det är en hip skara som ligger bakom albumet LP. Och det hela låter förstås som att det borde vara right up my alley, men på något sätt känns det lite för mycket spontan studiolekstuga, tillfälligt sidoprojekt och tidigt 2000-tal för att bli någon långkörare i stereon. Det hela för tankarna till Alexis Taylors (Hot Chips sångare) soloalbum, som var en sidobagatell som snabbt glömdes bort. LP är på det hela taget lite tjatig och enkelspårig i längden, men i små protioner är det ändå en riktigt smittande stelopererad r'n'b full av popmelodier, autotunad sång, trancesyntar och tassande hihats, lyssna bara på Carby, Swing Tree eller Jackson 5-covern I Want You Back (som de säkert kommer få mest uppmärksamhet för) så förstår ni vad jag menar. Finns på Spotify.
Trumpets in summer
Redan 2008 kom tydligen Kurt Viles Constant Hitmaker ut, men det är först nu jag fått tag i det här smått förtjusande fragmentariska hemmabygget. Tidlöst amerikanskt låtskriveri inbäddat i förstärkarfilter och dubeffekter, lite som om Khonnor producerat Loudon Wainwright, eller så. Lyssna själv på fina låtar som Don't Get Cute och Freeway och bedöm själva.
Halvtid '09
Dags för en sammanfattning av första halvårets popmusik 2009. På det hela taget har perioden varit ovanligt fattig på intressanta saker, både album- och låtmässigt. Bortsett från kalifornska underbarnet Jeremy Jay och Anna Järvinens folkrock är det inte mycket som ruskat om i albumväg. Inte heller hittar man några absoluta låtklassiker som Seven Nation Army, Hey Ya eller In da Club att minnas. Mycket har kretsat kring skivbolaget Woodsist, som dukat upp en hel radda lovande saker som kanske överlag bådat mer gott än det hållit hela vägen (Blank Dogs, Wavves, Crystal Stilts, Kurt Vile, Ganglians, Beach Fossils, Real Estate m.fl.). I övrigt har 2009 bjudit på en hel del etablerade elektroniska artister som antingen siktat på kommersiella genombrott (Röyksopp, Junior Boys) eller gått solo (Fever Ray). Och så några floppar förstås (Morrissey, Phoenix, Depeche Mode m.fl). Låt oss hoppas att resterande del av året kommer bjuda på mer spänning än så här.
ALBUM '09
- Jeremy Jay - Slow Dance
- Anna Järvinen - Man var bland molnen
- Blank Dogs - Under and Under
- El Perro Del Mar - Love Is Not Pop
- Animal Collective - Merriweather Post Pavilion
- Fever Ray - Fever Ray
- Pet Shop Boys - Yes
- Junior Boys - Begone Dull Care
- Lorentz & Sakarias - Vi mot världen
- Röyksopp - Junior
- Wilco - Wilco (The Album)
- Ducktails - Ducktails
- Black Lips - 200 Million Thousand
- Avner - Lyssna
- Grizzly Bear - Veckatimest
- Ryan Leslie - Ryan Leslie
- Solid Gold - Bodies of Water
- Antony & the Johnsons - The Crying Light
- Wavves - Wavvves
- Olle Ljungström - Sju
LÅTAR '09
- Jeremy Jay - Love Evelasting
- Pet Shop Boys - Love etc
- The Embassy - You Tend To Forget
- Crystal Stilts - Love Is a Wave
- Jeremy Jay - Gallop
- Keri Hilson - Knock You Down
- Cold Cave - Our Tears Help the Flowers Grow
- Avner - Känslor
- Skriet - Fåglarna
- Röyksopp - Happy Up Here
- El Perro Del Mar - Heavenly Arms
- Junior Boys - Bits & Pieces
- Animal Collective - Bluish
- Ariel Pink - Can't Hear My Eyes
- Vistoso Bosses - Delirious
- Salem - OhK
- Jonathan Johansson - En hand I himlen
- Two White Horses - Good Times Are Gone Forever
- Jordan Sparks - Like a Tattoo
- Morrissey - I'm Throwing My Arms Around Paris
For a while, for a while.
Paul Bryan, skriv upp det namnet på smörgåslådorna du stoppar i picknickkorgen, för det är vad du borde lyssna på i skuggan av trädet sommaren 2009. Listen of (1973) är nämligen ett album fyllt av av soliga sommarmelodier med grönska på knäna du inte kan vara utan. Blockflöjterna, stråkarna och de bomullsmjuka arrangemangen ramar in picknickpaktetet och för tankarna till folkpop som Laura Nyro, Colin Blunstone, Ted Gärestad, Cat Stevens och det som Anna Järvinen strävar efter på Man var bland molnen. Bryan var egentligen blind, hette Sergio Sa och kom från Brasilien (vilket förklarar den lite märkliga formuleringen "Listen OF" och texterna/uttalet överlag). Hela albumet finns på Spotify.
MJ
Finns inte så mycket att säga, egentligen. Oväntat och lite sorgligt.
Derbyshire is in the air
Om du, precis som jag, inte tidigare känt till Delia Derbyshire borde du verkligen kolla upp hennes musik. Derbyshire (1937-2001) ägnade merparten av sin karriär med att göra jinglar till TV-program för BBC på 60-talet, men gjorde på kuppen sig ett namn som en av den elekroniska musikens pionjärer. Lyssna på några av hennes mer "vanliga" låtar och känn dig förflyttad till gränslandet mellan Professor Balthazar och vetenskapsmagasinet. Instrumentala Air är något av det vackraste jag upptäckt det här året. Det finns diverse BBC-samlingar med Delia att ladda hem lite här och var.
Friend
Veckans mest intressanta popmusik kommer från Friend (från London, heter egentligen Jesse Kanda). Låtar som Doki och Black Keys är moloken och gotisktropisk oljefatsvariant av High Places. Lyssna även på hans remixer av Metronomy, Lindstrom, Peter Bjorn & John ochMemory Cassette. Ladda hem nya EP:n Shima.
Hur man förvaltar sitt liv
Och apropå det, Pascal har lagt upp två nya låtar på deras myspace-sida. Nyskrivna Nyår är lika fantastisk popdesperation som det mesta de gjort och den gamla rockstandarden Tutti Frutti lyckas de ändå göra till något intressant. Ny skiva planeras komma ut i januari.
"Du fick ben och armar när du kom hit. Sen fick du lära dig hur man förvaltar sitt liv. Du fann din plats rätt snabbt bland lagarna och ordningen. Och när dom nämnde nåt om himlen och belöningen [....] på väg till jobbet som äter upp mig. Klarar mig lindrigt undan med ett sammanbrott på bussen. Snart har ännu ett år passerat. Släpar mig uppför trapporna till dig och den efterlängtade kyssen" (ungefärlig text till Nyår)
Kvar är bara hjärtat och skelettet
Skriet har det talas om del på slutet, mp:3:n Fåglarna (finns även i en Nordpolen-remix) har funnits ute på nätet ett tag och hyllats unisont av bloggare och förståesigpåare. Gruppen består, som ni kanske redan vet, av Pascal-Isak och ”han-som-gjorde-Olle Ljungström-dokumentären” (aka Jacob Frössén). Det hela låter som ett mer eftertänksamt och episkt Pascal som låtit gitarrmattorna bytas ut mot mjuka klaviaturer. Väldigt bra. Isak Sundström framstår som kanske Sveriges bästa textförfattare och sångare för tillfället. Skriet låter visserligen inte helt modernt rakt igenom, men svartsynta referenser som Kjell Höglund, David Lynch, Glasvegas, Imperiet, Gun Club, Franke passerar revy och den Pascal-cyniska undertonen är ständigt närvarande.
