Man var bland molnen
Anna Järvinens Man var bland molnen är precis som väntat en förtjusande folkrockskiva på svenska. Låtar som Låt det dö, Boulevarden och Sosial kompetens [sic!] är fjäderlätt Dylanrock utan vare sig skägg eller mockajacka. Istället springer den här neoproggiga blockflöjts- och stråkfolkrocken bekymmersfritt omkring barfota i linnekläder och längtar till växtfärgningskursen. Släktskapet till både ny (Fence Records, King Creosote, James Yorkston m.fl.) och gammal folkrock (Vashti Bunyan, Linda Perhacs m.fl.) är uppenbar. Man kan med andra ord säga att Järvninen klarade den "svåra andraskivan"-problematiken med bravur, för det här är faktiskt bättre än debuten Jag fick feeling. Årets hittills bästa svenska skiva? Ja, kanske.