Tyvärr. Hur jag än försöker lyckas jag inte gilla Magnetic Fields senaste skiva Distortion. Melodierna är det som vanligt inget fel på, Merritts förmåga på det området är odiskutabel. Det är själva konceptet som stör. Ambitionen har uppenbarligen varit att göra skapa ett wall-of-sound-album à la Psychocandy, med spruckna diskanter och rymlig reverb. Men utan Jesus & the Mary Chains ilska, kompromisslöshet och arrogans blir Distortion bara ett formexperiment utan egentlig poäng. Jaha, ni gillar "Just Like Honey", men är ett gäng medelålders Manhattan-akademiker som precis upptäckt pluginförstärkareffekterna i Cubase, liksom. Känns som att de drömmer punkdrömmar om evig revolterande ungdom, men låter som en laptopvariant av Raveonettes. Taskig självbild och ovärdigt ett sånt geni som Merritt, på något sätt. Ni kan bättre än så. Anlita Sebastien Teillier eller nån som producent för nästa album.