Den gotländska rockgruppen Pascal hypas friskt i svensk media just nu. Med all rätt säger jag. Deras desperata variant av primitiv garagerock är det mest uppfriskande jag hört inom den hårdare rockgenren på väldigt länge. På Galgberget sparar Pascal inte på krutet när det gäller makabra cynismer och mörk desperation. Om du någon gång undrat hur ljudet av livsleda, ilska, ensamhet och dödslängtan låter på en sandstrand vid Östersjön behöver du inte undra längre. Monotona och slamrande höjdpunkter som "Längtar efter dig" och "Min ende vän" för såklart tankarna till psychobillypunk som The Damned, Black Rebel Motorcycle Club, Jesus & Mary Chain och Cramps, men också till melodramatisk åttiotalsrock i stil med Reeperbahn, TT Reuter, The Associates och Echo & the Bunnymen. Alldeles säkert ett av årets bästa svenska album.