Högtravande new wave-pop från tidigt 80-tal känns väldigt kul just nu. Vi pratar intellektuell, smått arty och industriellt influerad pop med i vissa fall homoerotiska undertoner. OMD:s nervösa arkitektpop, Human Leagues kyliga snedluggsdisko och The Associates pompösa svårmod passerar ständigt i playlisten. Vad som lockar är svårt att sätta fingret på. Kanske handlar det om det billiga soundet, den krystade kopplingen till industrisamhället, det experimentella anslaget eller bara vanlig 80-talsnostalgi. Hur som helst känns det som en väldigt befriande kontrast till alla överproducerade JC-rockband, teatraliska emogrupper och hela den "autentiska" singer/songwriterkulturen. Dessutom är det fascinerande med den uppklädda mellanstadiedisko-klädseln. Typ chinos, smala slipsar, midjekavajer, kajal och fönade frisörfrisyrer. Soundmässigt är beståndsdelarna ofta lika delar organiskt som digitalt. En vanlig elbas kombineras med en pipig Korg-synt, symfonistråkar samsas med Casiotrummor. Ovanpå allt har vi de cheesy texterna, i regel bestående av ett pretentiöst hopkok av olycklig kärlek, maskiner, framtid och missnöje, som passar oväntat bra in i sitt sammanhang.

Nåja, om en vecka tröttnar man väl på det här och hittar nåt nytt. Här är i alla fall några låttips för den nyfikne. Se det inte som någon heltäckande och korrekt sammanfattning av en genre, utan mer som en subjektiv ihopfösning av musik med någorlunda likadana intentioner, innehåll och utformning: