Nu vet jag inte om det brunnit i proppskåpet totalt, men faktum är att jag har fallit en smula för Detektivbyråns skiva E18 Album. Trots att alla hemska vauduville- och barnteater-mätare egentligen står på rött är det nånting med de här små dragspels- och speldosekaramellerna som är svåra att motstå. Det är svårt att säga exakt vad som skiljer det här från en Rickard Wolffsk teaterpastej, men min gissning är att det är den blyga och moderna klipp- och klistra-framtoningen som gör att Detektivbyrån låter som ett slags follkmusikssvar på Junior Boys eller ett laptopifierat Maher Shalal Hash Baz.
Om du någonsin undrat hur ett svensk motsvarighet till Yann Tiersens filmmusik till Amelie från Montmartre hade låtit om den spelats in i Göteborg har du svaret här. Är förresten Tim Burton informerad om att soundtracket till hans nästkommande redan finns att köpa på Ginza? Och visst ser omslaget ut att vara hämtat från Skrot-Nisse?